Vin

druvor

Italien har världens största vinproduktion efter Frankrike.

Den årliga produktionen uppgick 2012 till 40 miljoner hektoliter.

Det var inte här man började odla vin. Det mesta tyder på att man var långt före både i området som idag utgör Georgien, och i trakterna kring nuvarande Syrien och Libanon. Men Italienarna eller snarare romarna har ändå spelat en avgörande roll både för vinodlingsteknikens utveckling och för att sprida den.

Det var romarna som först kom på att man kunde stötta upp vinrankorna och sätta dem i rader. Något som möjliggjorde vinodling i större skala.

Det var också romarna som introducerade vinodlingskonsten i såväl Frankrike som i Tyskland. Så ska man vara korrekt har fransmännen Italienarna (ja, eller romarna) att tacka för att vindistrikt som Bordeaux och Champagne etablerades.

Även om vinproduktionen, liksom i de flesta europeiska vinländer, minskat något under de senaste åren framställs alltså fantastiskt mycket vin i Italien. Viner av mycket skiftande karaktär och av varierande kvalitet. Från viner som utan tvekan kan räknas bland de yppersta i världen till viner som är rena skräpet.

I ärlighetens namn har just kvalitetsaspekten under en lång rad år varit satt lite på undantag. Något som till stor del kan tillskrivas att Italien under många år helt saknade ett enhetligt klassificeringssystem för vin. Detta till skillnad från den största konkurrenten Frankrike där man redan på 1800-talet införde klassificeringssystem för såväl landet i stort som för distrikten Bordeaux och Bourgogne.

I Italien lyste ett enhetligt klassificeringssystem men sin frånvaro ända fram till andra halvan av 1900-talet, vilket ledde till att det stora vinlandet halkade efter kvalitetsmässigt.

I början av 1960-talet bestämde sig dock den italienska staten att ta itu med problemet. Man införde det riksomfattande kvalitetskontrollsystemet denominazione di origine som ursprungligen omfattade två kvalitetsklasser. Senare har det kompletterats med ytterligare tre. Mer om kontrollsystemet längre ned.

Kontrollsystemet och dess enhetliga standard har successivt lett till en avsevärd uppryckning bland många vinproducenter. Idag är Italien utan tvekan ett mycket spännande vinland. Inte minst finns det ett stort mått av kvalitetstänkande och en vilja till förändring. Det gäller inte sällan i distrikt som av tradition inte förknippas med de yppersta kvalitetrsvinerna – men där man nu med hjälp av nytänkande åstadkommer stora saker. På Sicilien gör exempelvis numera en hel del intressanta viner. Liksom i de tidigare för massproduktion av tämligen enkla viner kända distrikten Abruzzo och Marche. Vinerna i Marche kommer vi för övrigt att berätta mer om i kommande artiklar.

 

De mest kända vindistrikten i Italien är:

Piemonte. Ligger i nordvästra Italien och är världskänt för stora viner som Barolo och Barbaresco. De röda druvorna nebbiolo och barbera, som i stort sett bara odlas här, dominerar.

Veneto i nordöstra Italien. Här framställs bland annat Valpolicella och Amarone, som under senare år blivit riktiga kultviner – det gäller framförallt Amarone. Vinerna framställs av druvsorterna corvina, molinara och rondinella. Amarone enbart av corvinadruvor

Toscana är jämte Piemonte Italiens mest ansedda vinregion. Här produceras dels Chianti Classico, dels stora viner som Brunello di Montalchino och Vino Nobile di Montepulciano. Bland de röda dominerar druvan Sangiovese. Men på senare år har man också börjat odla sorter som Cabernet Sauvignon, Merlot och Pinot Noir. Inte sällan används de för regionen nya sorterna i kombination med Sangiovese i så kallade Supertoscanare – eller Super Tuscans.

Apulien är jämte Sicilien den region som producerar mest vin i Italien. I Apulien är Negroamaro och Primitivo de vanligaste röda druvorna. På Sicilien dominerar nero d’avola.

 

Italiens mest odlade vita druvor är trebbiano, catarratto och malvasia

 

Klassificeringssystemet enligt den vinlag som infördes 1963 bestås av fem kvalitetsklasser:

1. DOCG – denominazione d’origine controllata e garantita.

Den högsta klassen

2. DOC – denominazione d’origine controllata.

Den näst högsta klassen.

3. Super vini da tavola.

En klass som införts för att kunna göra rättvisa åt kvalitetsviner som inte uppfyller kraven, på exempelvis vilka druvsorter som ska ingå, enligt DOCG- och DOC-föreskrifterna.

4. IGT – indicazione geografica tipica.

För att få IGT-stämpeln krävs att vinet uppfyller vissa kvalitetskraf samt kommer från ett särskilt definierat område.

5. Vino da tavola.

Den lägsta klassen. Bordsviner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggare gillar detta: