Två månader i Italien

vagen

En vecka är för lite. Alldeles för lite. Det har vi alltid varit rörande överens om tillbaka i Sverige efter resor till Italien.

Tänk om man fick chansen att stanna längre. Fick chansen att komma till ro i detta fantastiska land. Hur skulle det vara?

 

Våren 2013 bestämde vi oss för att ta reda på den saken. Vi började planera för en två månader lång vistelse i Italien kommande höst.

Två månader, hur får man ihop det? Tja, för vår del hade det slumpat sig så att jag fått förmånen att behålla full lön under arbetsfrihet under en tämligen lång period. Något som gav förutsättningar för att kunna förverkliga en dröm som denna. Och med en full lön att luta oss emot beslutade sig Lena för att ta tjänstledigt från sitt jobb.

Så var det bestämt. Planeringen kunde börja. Först hade vi ett par grundläggande frågor att ta ställning till.

Hur skulle vi resa?

Och vart i Italien skulle resan gå?

Hur-frågan först. Flyg? Tågluff? Bil?

Flyg avskrev vi på ett ganska tidigt stadium. Bekvämt visserligen, men det är trots allt svårt att ta sig fram överallt man vill utan bil. Åtminstone om man inte enbart tänker sig att besöka städer. Och för vår del hägrade även ett visst mått av rundresande på landsbydgen.

Flygalternativet förutsatte därför bilhyra i Italien. Och bilhyra i så många veckor skule det bli riktigt dyrt.

Tågluff? Ett trivsamt och bekymmersfritt sätt att resa. Men det föll bort av samma skäl som flygalternativet.

Vi bestämde oss för att ta bilen. På så sätt bedömde vi attvi skulle få maximal frihet att se, upptäcka och inte minst improvisera under vår resa. Och som en ren bonus skulle vi kunna ta med oss en hel del grejer som kunde vara bra att ha under vistelsen. Och inte minst skulle vi kunna ta med oss ännu mera hem. Ett viktigt argument eftersom vi tänkte oss att få med en årsförbrukning eller så av vin och olivolja tillbaka till Sverige.

Bil från Kalmar till Italien och tillbaka alltså. Nja, inte riktigt. Efter en hel del funderande bestämde vi oss för att boka en plats med DB Autozug – den tyska statsjärnvägens biltåg ned till kontinenten. Det finns avgångar från Tyskland till ett flertal länder i Sydeuropa – däribland Italien.

För vår del var det förbindelsen Hamburg – Allesandria som passade bäst. 65 mil från Kalmar till Hamburg där man kör ombord bilen på en särskild tågvagn. Sedan har man 19 timmars resa i en förhållandevis bekväm liggvagnskupé framför sig. Morgonen därpå stiger man – förhoppningsvis hyfsat utvilad av tåget i nordvästra Italien. Alessandria ligger i Piemonte på ungefär samma avstånd från de större städerna Turin, Milano och Genova. Sedan kör man av bilen och är beredd att ge sig ut på de Italienska vägarna.

Visst, det kostar en slant. Priset beror på när du bokar. Vi betalade ganska exakt 10.000 svenska kronor tur och retur för bil och två personer med plats i liggvagn i båda riktningarna.

Den stora fördelen är att du slipper sträckkörning på tyska motorvägar. i kalkylen bör också räknas med att du förmodligen slipper en övernattning i Tyskland om du inte är beredd att köra hela sträckan i ett svep.

 

Vart-frågan krävde noggrannare överväganden. Även om två månader är lång tid är det ingen evighet. Man hinner inte flänga runt överallt. Dessutom skulle det knappast vara förenligt med ett av huvudsyftena med vår resa: att uppleva i lagom takt och att få chans att komma till ro på någon eller några platser.

Alltså gällde det att välja och välja bort.

 

Vilka platser av alla dem vi inte besökt var vi mest nyfikna på? Och var det några vi gärna skulle vilja återvända till? Mest nyfikna kom vi fram till att vi var på regionen Marche på Italiens ostkust. Den börjar några mil söder om den klassiska turistorten Rimini och sträcker sig ned till strax norr om staden Pescara. En 15 mil lång kuststräcka vid Adriatiska havet. Och med ett böljande för att inte säga bergigt inland som i väster når fram till bergskedjan Apenninerna med toppar på uppemot 2.400 meter. Bad i öster, skidåkning i väster med andra ord.

 

Varför nyfikna? Dels hade vi hört mycket positivt av vänner som besökt Marche. Dels hade vi läst en hel del om denna region som många säger kan tävla med Toscana i skönhet, men inte är till närmelsevis så exploaterat och invaderat av turister. En semesterfavorit för italienarna själva, men tämligen okänt bland utländska turister. Testa själv i din bekantskapskrets. Jag lovar att det vanligaste svaret du får är: Marche, var ligger det?

Följaktligen är prisnivån i Marche betydligt lägre än i Toscana, Rom, Amalfikusten eller någon av de andra stora destinationerna för internationell turism. Vare sig det handlar om mat, boende eller för den delen fastigheter. I Marche är det fortfarande inte någon total omöjlighet att köpa en vingård om du drömmer om att bli vinbonde. Något det var länge sedan man kunde säga om Toscana – om du inte är multimiljonär förstås.

 

Marche, skulle alltså bli en av våra destinationer. Huvuddestinationen rent av. Men vi ville också hinna med en visit i Toscana. Där hade vi varit förut, men alldeles för kort tid. Och så ville vi bo några dagar i staden Reggio Emilia. Lena är förskollärare och jobbar med inspiration från den världskända förskolepedagogiken som utvecklats där och som fått sitt namn efter staden. Klart hon ville passa på att hämta nya intryck därifrån.

 

Efter mycket efterforskningar funderande och bokning av boende såg vår resplan ut så här ungefär:

  1. Avfärd från Kalmar 4 september. Bilresa Till Hamburg, därefter Biltåg till Alessandria.
  2. Bilresa Allesandria – Reggio Emilia.
  3. Tre nätter i Reggio Emilia. Boende i lägenhet hos en ung familj alldeles mitt i stan via Airbnb.
  4. Bilresa till Cupra Marittima vid Adriatiska havet. En vecka bokad på Hotel La Perla där. Strandliv och avkoppling planerad.
  5. Kort bilresa till Aquaviva Picena. En liten pittoresk stad sju kilometer upp i bergen från havet räknat. Där bokade vi en liten lägenhet med kök och terass med vad som föreföll en fantastisk utsikt ut över Marche-landskapet. Lägenheten bokade vi för två veckor.
  6. Bilresa till Greve in Chianti i Toscana. Strax utanför byn bokade vi en veckas boende i ett gårdshus på den svenskägda vingården Terreno

Efter det bokade vi inte något ytterligare i förväg. Vi lämnade resten av vistelsen öppen för improvisationer.

 

Det var den preliminära resplanen. Och den 4 september gav vi oss planenligt iväg i vår vällastade Peugeot 307 kombi.

Hur var det? hur blev resan? Jo, det ska jag berätta om i kommande inlägg. Det blir diverse nedslag och intryck i stort och smått.

 

Men redan nu kan jag för att anknyta till inledningen säga: jo det var alldeles fantastiskt. en resa varken Lena eller jag kommer att glömma. Framförallt var det en ynnest att bara få vara i italien, utan stress och press. Utan att behöva känna att vi måste fylla varje dag med så många intryck som möjligt – för snart ska vi ju hem. Det skulle vi ju inte. På det här sättet fick vi chans att uppleva att de varaktigaste intrycken inte låter sig jagas. De kommer till en när man har kommit till ro.

Nästa artikel om ”Två månader i Italien” hittar du här: Biltåg – ett bra sätt att inleda resan

4 september 2013. Nu ger vi oss iväg. Foto: Jens Johansson

4 september 2013. Nu ger vi oss iväg.
Foto: Jens Johansson

,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggare gillar detta: