Cupra Marittima

cupra

Från Reggio Emilia körde vi vidare mot Marche, som alltså var ett av huvudmålen för vår resa.

Första delen av resan hade vi valt att kör landsväg, för att se mer av landskapet och städer och byar längs vägen. Nackdelen är att det tar tid. På vägar av typen strada statale får man vara glad om man kommer upp en en medelhastighet på över 50 km/tim. Visst, man ser mycket, men det tar tid.

Så från Reggio Emilia valde vi att ta motorvägen A1, eller Autostrade del sole, som det mer poetiska namnet lyder.

Där gick det naturligtvis snabbare – även om hastigheten på upprepade sträckor var nedsatt på grund av vägarbeten. I övrigt flöt trafiken på bra, och vi hade snart varit framme i Marche om det iunte varit för att vi fick problem med bilen några mil norr om Pesaro.

Plötsligt ville den inte svara på gaspådrag, och det var omöjligt att få den att gå fortare än 100 km/tim.

Vi fann för gott att stanna vid ett tankställe vid motorvägen och ringa efter hjälp. Innan resan hade vi tecknat en assistansförsäkring. Något vi nu var mycket tacksamma för. Ett samtal till journumret i Sverige var allt som behövdes. mindre än en timme senare var en bärgare på plats. det blev transport till närmaste Peugeotverkstad som låg i Pesaro.

Där tog de sig omedelbart an vår trilskande bil, som nu visade sig ha självläkt. Mekanikern kunde efter att ha loggat in på bilens datasystem konstatera att det var någon manick som hade med lufttillförseln att göra som var boven i dramat. Men nu verkade den alltså samarbetsvillig igen. Så han tyckte vi kunde köra vidare. Vi fick dock hans telefonnummer så han skulle kunna förklara felet för en kollega på någon annan verkstad om vi senare skulle få samma problem.

När vi passerat Pesaro var vi inne i Marche. Färden gick vidare söderut – ofta med vackra vyer ut mot Adriatiska havet åt vänster. Åt höger blvr kullarna, och ibland bergen allt högre ju längre söderut vi kom.

Ett vackert, böljande landskap med små byar som accenter på bergstopparna. Vi gillade det vi såg och det fanns gott om platser på vägen vi skulle velat utforska närmare. Men det fick bli senare. Nu ville vi komma fram till nästa delmål – Cupra Marittima i södra Marche.

Hotel la Perla.

Hotel la Perla.

Det gjorde vi på kvällen den 10 september. Och checkade in på Hotel La Perla. Ett helt OK hotell skulle det visa sig. Lite nött och inga direkta extravaganser, men två saker gjorde att hotellet levde upp till sitt namn. Det fantastiska läget – mindre än 50 meter från badstranden, och den mycket trevliga personalen som verkligen fick oss att känna oss som hemma.

Cupra var också en riktig pärla. En mysig småstad med behagligt tillbakalutat tempo. maranoSom de flesta kuststäder här hade Cupra sin ”gamla stan” sisådär 15 minuters gångväg in i landet – eller snarare upp. För här går det snabbt uppför när man ger sig inåt landet. Marano, som Cupras gamla stadskärna heter, ligger bara någon kilometer från centrum, men säkert 100 meter över havet. Den anlades på medeltiden.

En hel del av den knappa vecka vi bodde på La Perla veckan tillbringade vi på stranden. Där hade vi gott om plats. I början av september är den egentliga badsäsongen över. Och Italienarna tycker att det börjar bli lite kylslaget. Vi var dock mer än nöjda med en lufttemperatur uppåt 25 grader och 22-23 i vattnet.

 

Tips i Cupra:

Äta: du äter fantastiskt bra, inte minst fisk och skaldjur i de flesta av de många restaurangerna längs beachen.

Ett bra ställe i stan är Osteria del Pescatore, som ligger vid det centrala torget. Garanterat otrendigt, men med mycket vällagad traditionell italiensk mat. Ännu bättre äter du på Pepenero uppe i gamla stan, Murano. Där köper du en hel meny för runt 30 euro och får då fem sex olika fantastiska rätter. Vin ingår i priset.

Handla: Vid torget ligger pastatillverkaren Spinosi en delikatessaffär där det finns mycket gott att välja bland. Inte minst den världsberömda pastan som tillverkas i byn Campofilone halvannan mil från Cupra.

Ett stort utbud av handgjorda krukor och andra saker av terracotta hittar du i en affär på västra sidan av huvudvägen som går genom staden – ungefär 400 meter norr om torget.

 

Viale Torsten Bergmark.

Viale Torsten Bergmark.

Missa inte att kolla in Viale Torsten Bergmark, som är uppkallad efter den svenske konstnären och konstkritikern. Han tillbringade under många år somrarna i sitt eget hus i Cupra och gjorde så starkt intryck att han 1012 fick en gata uppkallad efter sig.

 

Nästa artikel om ”Två månader i Italien” hittar du här: Acquaviva Picena – och ett rum med utsikt

,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

%d bloggare gillar detta: